Första dagen på jobbet

Idag var första dagen på jobbet som vi skall vara på 7 veckor framåt. Dagen började med att vi gick upp vid 07:15 för att äta frukost här på studenthemmet. Lite skum frukost, det fanns ett i stort sett oändligt lager av nutella kräm att ha på mackan, men ingen juice eller mjölk? Endast vatten att dricka till frukosten idag.

När vi ätit upp tog vi spårvagnen några hållplatser söder, för att sedan vandra till skolan som våran kontaktperson Hans jobbar på. När hans lektion var slut så mötte han oss och körde oss sedan till företaget som vill skall jobba på. Företaget heter "Voest alpine" och är ett dotterbolag till "Siemens" som tillverkar stålindustrier. De konstruerar alltså hela stålfabriker i datorn och gör sedan nästan alla beräkningar som behövs. Det tar mellan 3 och 2 år för dem att konstruera en fabrik. Detta kan variera då alla fabriker är helt skräddarsydda efter kundens krav.

Det första vi fick göra när vi kom fram var att gå in och träffa en sekreterare som gav oss inträdeskort så att vi kan komma in i huset på morgonen, detta kort funkar även som matkort. Vi skrev också på ett antal papper om tystnadsplikt och liknande saker. Vi kom även överrens om vilka veckor som vi skall jobba, vi lyckades få sista veckan ledigt till lite "sightseeing". Så det blir "bara" 7 veckor jobb, istället för 8 :) Sedan var det dags att leta upp våra handledare. Sekreteraren visade oss vägen till en avdelning som låg i mitten utav byggnaden, detta var min (Rasmus) hållplats.

Rasmus dag:

När Daniel, Hans och sekreteraren lämnat mig ensam kvar i rummet med 2 andra kvinnliga sekreterare blev jag ombedd att sätta mig ner och vänta på min handledare som var på möte förtillfället. Jag blev bjuden på en kopp välsmakande kaffe medans jag väntade. Innan jag hunnit smaka på kaffet så kom min handledare (som förövrigt hade en riktigt respektabel mustach) för att hämta mig. Vi gick och satte oss på hans kontor som låg väldigt lägligt i rummet bredvid. Sedan bad han mig att vänta här istället, för han hade bråttom någonstans. Fick en bok om hur ett stålverk fungerar att bläddra i medans han var borta. När han sedan kom tillbaka så presenterade han mig för en annan man iklädd en rutig flanellskjorta. Som tydligen skulle bli min handledare istället. Då "mustachmannen" vart på semester i 3 veckor och inte hade en aning om att jag skulle komma, plus att han hade en massa saker att ta igen. Min nya handledare satte mig vid ett tomt skrivbord mitt ute i ett skrivbordslandskap. Där satt jag och spelade på min mobil i ca 40 minuter. Sedan var det dags att äta lunch.

Efter lunchen så fick jag sätta mig vid skrivbordet i en halvtimma till. Sedan så gick min handledare igenom deras nuvarande projekt. Nämligen en "stålfabrik" i Brasilien. De hade jobbat med detta projekt sedan september 2006, och var i stort sett färdiga. Att få "a VERY basic impression of what we are doing in this depertment" (enligt min handledare skulle det ta några år för en nykomling att förstå sig på hela processen) tog ca 2 ½ timma. Sedan fick jag sätta mig vid skrivbordet igen, fast denna gång fick jag en monstertjock pärm med ritningar att titta på. Efter ca 1 timma så kom min handledare och presenterade mig för en kort man med kort hår svart hår och skeva tänder, som tydligen skulle bli min nya handledare (3 handledare på 1 dag är ju inte fyskam), då han skulle vara på semester de närmsta 3 veckorna.

Min nya handledare var en utav de skönaste österrikare jag träffat. Han hade tydligen spenderat en sommar i Sverige, Borås när han var 19 (han var ca 35 nu). Och han var väldigt intresserad av hur allting fungerade i Sverige jämfört med Österrike, så det var en massa att förklara där.

Han berättade sedan vart jag skulle vara samt vad jag skulle göra. Jag skall jobba lite i ett 3D program som jag inte kommer ihåg namnet på. Har ingen aning varför vi spenderade 1 vecka i Vöcklabruk på att lära oss Inventor när detta företaget inte ens använder sig av det programmet?

Men, de hade hade inte tid att fixa en dator till mig idag, så jag fick vänta med att börja jobba till imorgon. Så jag gick sedan till huvudentrén för att vänta på att Daniel skulle sluta.

Daniels dag:

Efter att vi hade lämnat Rasmus med sina två sekreterare gick vi vidare till mitt stopp som bara låg nedför trappan. Vi var nu framme vid avdelningen för Mechatronics. Där blev vi mottagna av Mr Penn. Han såg ut som en typisk trevlig tysk som pratade väldigt bra engelska. Han satte mig direkt i korsförhör om mina skills. Han verkade dock inte ha så bra koll på exakt vad det vad jag kunde och vad som skulle krävas, men jag skulle få prova mig fram. Sedan Skickade han vidare till min handledare som hette Helmut. Påväg ditt träffade vi en gubbe som liknade Hans Bresätter, han var trevlig och verkade vara killen som höll i alla trådar. Helmut och jag pratade en stund om vad jag skulle göra under dessa veckor. Sedan var han tvungen att springa iväg på ett möte så jag blev placerad vid det stora tomma skrivbordet som de närmaste 7 veckorna kommer att vara min arbetsplats.

Där fick jag hälsa på mina närmsta grannar och satte mig för att läsa i ett häfte som beskrev det som avdelning jobbade med som jag fått av Bresätter. Så nu kan jag det mesta om continuous casting. Under tiden kom en snubbe med en ny fet kontorstol till mig som jag blev väldigt glad över. Sedan kom Mr Penns sekreterare förbi och tog med mig på en rundvandring. Det va inte speciellt mycket att se, faktiskt så var det bara ett kopieringsrum hon hade att visa. Men jag fick iaf två pennor, ett block och en bunt post it lappar av henne :P.

Efter luncken som man blev mycket mät av satte jag mig och läste vidare i mitt häfte men det var svårt att fokusera på denna enorma mängd fakta på engelska så texten flöt bara samman tillslut. Jag kände mig som att sitta på en fysik lektion på polhem igen... det betyder att man somnar. Så istället för att fortsätta läsa satte jag mig istället och klottrade ner lite saker på mina nya feta post it lappar. Det första jag skrev ner va självklart Karin. Ska bli väldigt härligt att hon kommer ner på lördag. Det andra jag målade var mina söta Ibanez men den blev dock väldigt ful tackvare mina estetiska talanger.

Mot slutet av dagen hälsade jag på Bresätter för att kolla hur det gick för avdelningen att fixa fram en dator åt mig. Istället för att få en dator fick jag en genomgång om hur de jobbar på avdelningen. Jag fick även ett uppdrag för morgondagen. Jag ska följa med en nyexamerade kille när han ska prova sitta första jobb i praktiken. Vi får se hur det blir. Auf wiedersehn.



Sedan påvägen hem så passade vi på att gå förbi en affär som sålde gitarrer (Vi såg den på morgonen påvägen till jobbet). Men de hade ett väldigt knapert utbud samt otroligt höga priser. Så det sket sig iaf. Men vi gick vidare in på "spar" för att handla ett par glas till rummet samt några rakblad, då jag (Rasmus) börjar få minst sagt respektabla polisonger (se bild). Gick även förbi en sportbutik för att handla en handduk till mig, då jag inte hade med mig någon egen (bodde ju på hotell innan, där fick man ju nya handdukar varje dag). De hade knapert utbud även här, och den billigaste handduken kostade närmare 300 kr och såg ganska skum ut (se bild). Men skit samma, valet låg mellan en "ganska skum handduk", en ännu dyrare handduk eller ingen handduk. Jag röstar för "ganska skum handduk".


Sedan gick vi hem och åt middag på studenthemmet samt fick lånat en akustisk gitarr utav en tjej som jobbar här.

*NÖJDA* vi blev

*not klicka på bilderna för förstoring

*Bild 1: Byggnaden som vi kommer jobba i

*Bild 2: Mycket skum handduk indeed

*Bild 3: Nöjd :)

Nu, vi har landat... (igen)

Här kommer ett "Monster inlägg", längre inlägg än såhär kommer jag nog aldrig mer orka skriva. Så håll tillgodo.

Och anledningen till att det kommer så sent är för att vi inte haft tillgång till internet förrän nu.

Igår (lördag) så flyttade vi från hotellet i Vöcklabruk för att bosätta oss i en annan stad vid namn Linz. Vi gick upp vid 8 för att äta frukost och sedan så ringde vi våran kontaktperson i Linz som skulle möta oss på tågstationen när vi kommit fram. Vi bestämde att vi skulle möta honom klockan halv 1. Vilket betydde att vi skulle ta tåget som gick 12:51. Vi spenderade resten utav morgonen med att packa ner allting som vi spridit ut i hela hotellrummet. Efter att vi släpat våra gigantiska resväskor upp för Österrikes längsta trappa var vi framme vid tågstationen. Vi köpte biljetter från den otroligt pedagogiska biljettautomaten (som hade touchscreen och allt :D) som stod inne på stationen. Sedan var det bara att vänta.

När vi gick av tåget 40 minuter senare möttes vi utav solande strålsken samt en tunnhårig man med gråtthår i 50 års åldern. Hans var namnet på denna ståtliga herre. Han log nästan läskigt mycket och pratade väldigt bra engelska. Han visade oss vägen ut ur den hyfsat stora tågstationen och hjälpte oss sedan att lyfta in väskorna i hans silvriga skåpbil. På vägen från stationen så märkte vi hur extremt mycket större denna staden var än den förra. Han körde oss till studenthemmet som vi skulle bo på, vilket var otroligt stort och förtillfället otroligt tomt, då alla studenter åker hem på helgerna, samt att ingen personal jobbar på helgerna.

Efter att vi släpat väskorna upp för ett antal trappor (vi bor på 3:dje våningen) så fick vi se vårat rum, vilket var ganska litet. Ingen TV på rummet denna gång, lite tråkigt.

Bild1* Men vi skall nog överleva. När vi lämnat väskorna så fick vi en snabb visning utav det gemensamma köket/vardagsrummet.

Bild 2*
Sedan gick vi ut igen för att Hans ville visa oss stan samt bjuda oss på en schnitzel. Vi gick vänster direkt när vi kommit ut genom dörren, och på höger sida stod en utav de största kyrkor jag sett i hela mitt liv, iaf en utav de högsta.

Bild 3*
Vi fortsatte rakt fram i ca 5 minuter för att sedan komma fram till en gata som liknade avenyn i Göteborg, full med butiker och restauranger. Längsmed gatan gick det spårvagnar samt trådbussar.

Bild 4*

Bild 5*Vi gick nedför gatan en bit för att sidan vika av på en sidogata där vi skulle bli bjudna på denna legendariska schnitzel. Tyvärr var denna stängd, så vi gick vidare till nästa restaurang, som också den var stängd!? Vi började undra om denna om Hans försökte snuva oss på en gratis schnitzel genom att bara ta oss till stängda restauranger. Men 3:dje gången gillt som man brukar säga, äntligen hittade vi en öppen restaurang som enligt Hans serverade goda schnitzlar.

Vi gick rakt igenom restaurangen för att sätta oss på bakgården i solskenet. Och det var när vi väl satt oss ner som vi märkte hur otroligt varmt det var. Nu var det över 20 grader ute, och vi satt där i jacka, vilken snabbt åkte av.

När vi skulle resa på oss efter en otroligt välsmakande schnitzel så svettades vi så mycket att stolarna satt som fastklistrade på våra ryggar. Vi gick sedan tillbaka till studentboendet och sade tack och adjö till Hans, och bestämde att vi skulle träffas utanför imorgon vid 08:45 för att äta en gemensam frukost hemma hos Hans. Detta passade oss väldigt bra eftersom vi inte får någon frukost här på studenthemmet på helgerna.

När vi gått upp och packat upp lite lätt så gick vi ut och handlade ännu en veckas supply, då den förra tagit slut:)

Bild 6*


Vi handlade även en ny laddare till mig(Rasmus) som förövrigt låter mer än datorn och mina 3 hårddiskar tillsammans, och varsin nätverkssladd så att vi får lite stabilare Internet på rummet.

Sedan gick vi hem och kollade film, för att sedan gå ut igen och se hur staden såg under de lite senare timmarna. Fanns en del byggnader som "stack ut" mer än andra på natten.

Bild 7*

Bild 8*
Vi vaknade nästa morgon (idag, söndag) av att Daniels telefon ringde, jag hörde att han svarande och började prata engelska. Min första tanke var att vi försovit oss och att Hans stod där nere och väntade på oss. Men när jag såg att klockan bara var 07:30 så förstod jag att så kan omöjligt vara fallet. Det var Hans som ringde, men inte för att han stod där nere och väntade, utan för att han blivit sjuk under natten och kunde inte bjuda oss på frukost. "Jaha", tänkte vi. Daniel gick tillbaka till drömmarnas värld, medans jag tyckte det var onödigt att sova när man väl vaknat, la mig i sängen och kollade på en serie i ca 4 timmar tills Daniel vaknat igen.

När båda två vaknat så kom vi på en sak, frukost?!? Hur gör vi med den? Samt lunch och middag? Vi kollade ut genom fönstret och märkte att gårdagens solande strålsken bytts ut mot ösregn. Vi tittade dystert på varandra och lade oss i sängen igen för att kolla på lite film samt ta en banan och lite chips till frukost :) När klockan slog 3 och regnet inte öste lika mycket längre så tänkte vi gå ut och leta efter en "musikaffär" så att vi kan köpa oss varsin gitarr, samt kolla om det fanns någon restaurang som var öppen som vi kan äta middag på senare. Som tur var så hade McDonalds öppet till 24:00, så det var lugnt. Vi sprang upp och ner för diverse sidogator utan några framsteg. Vi hittade till vår stora besvikelse ingen musikaffär idag. Men vi får ta och leta lite mer när vädret tillåter.

Vi gick hem och tittade lite film igen, och gick sedan ut återigen för att få lite "riktig" mat i oss (bättre än en banan och lite chips iaf). Och när vi kom tillbaka så märkte vi att personalen nu fanns på plats. Så vi passade på att fråga om "login" till Internet, vilket var trevligt att få tillgång till.

Slänger in två skumma bilder, bara för att... jag vill det, samt för att inlägget blir då ännu lite längre :)

Någon rolig liten tjej i en väldigt röd klänning som sprang förbi oss.


Tänkte ta en bild på den urgamla TV:n som stod i skyltfönstret, men råkade få med både mig, Daniel och någon rolig gubbe.
Not* klicka på bilderna för förstoring

Bild 1* Rummet som vi skall bo i de närmsta 8 veckorna
Bild 2* Kök/vardagsrum med tillhörande krusifix
Bild 3* Gigantiskt kyrktorn
Bild 4* Trevlig gågata
Bild 5* Någon skum staty
Bild 6* Nu klarar vi oss en vecka till :)
Bild 7* Upplyst byggnad, faktiskt så är det ett museum för modern elektronik
Bild8* Samma byggnad, annan vinkel


Så, då var detta minst sagt extrema inlägg slut (äntligen), men vi kommer nog med ett nytt imorgon. Eftersom det är första dagen på jobbet då.


-Over and out

Sista dagen....

Har ju inte skrivit något inlägg på ett par dagar nu... och jag orkar egentligen inte göra det idag heller, men jag har fått många önskningar om uppdatering utav bloggen. Så idag tvingade jag mig själv. Men dagens inlägg kommer mest bestå utav bilder eftersom... vi vill att det skall vara bilder i dagens inlägg

Idag var våran sista dag i skolan, alltså sista dagen på våran CAD utbildning. Så nästa vecka börjar "allvaret".

Här nedan kan ni se en liten lågupplöst film utav vad jag lyckats skapa på typ 4 dagar.



Det är en lite modifierad version av maskinen som jag har hemma, eller snarare, så som jag önskar att min maskin såg ut :)

Mycket fin kontakt som hör ihop med maskinen :D


Daniel lyckades otroligt bra med att klona sin Sony Ericsson.



En prislista som hängde på väggen i klassrummet som vi spenderar 8 timmar om dagen i, Det står bl.a att man får böta 1 euro om man smutsar ner borden samt 7 euro om man förändrar något i någon meny, ingen aning vilken de menar? Orkar inte sitta och översätta. Ni kan ju försöka själva där hemma :)

Detta är faktiskt ingången till deras matsal, tro det eller ej. En klättervägg på ca 7 meter mitt i trappuppgången hör ju inte till det vanligaste.


Daniel försöker ta sig upp för trappan den lite jobbigare vägen.


Tyckte det saknades bilder på Stanley, så jag slängde in en bild på honom när han vakar över korridoren i tåget påvägen hit.


Här är en bild på någon skum lyktstolpe som är täkt av grenar, ännu en gång citerar jag Obelix; "dom é knasiga dom där österrikarna".

Då var det slut på knasiga bilder för denna gång. Annars har det inte hänt mycket de senaste dagarna. Vi går har gått till skolan, gått från skolan, spelat playstation mm och sedan sovit.

Det enda nämnvärda som skett idag var att jag fick lära Daniel hur man äter en grapefrukt under lunchen. Hans resultat var mediokert. Vi har också blivit bjudna på "knödel" i stort sett varje dag på lunchen, smakar sådär.


Nästa inlägg kommer la någon gång när vi anlänt i Linz. Vi tar tåget någon gång under morgondagen (lördag).

På återseende...


not* (som alltid) Klicka på bilderna för förstorning

Vi ser det...

Snöar???

När vi gick upp morse och var på väg ner för att äta frukost så säger Daniel till mig; "Hoppas inte det är kallt ute idag". Och när jag vänder mig om för att titta ut genom fönstret anar jag att något är fuffens när det lyser helt vitt genom gardinerna. När jag drar undan gardinerna blir jag lika chockad som... (kommer inte på något som är så chockande). I vilket fall så snöade det som satana perkele utanför. Och jag skyller på Daniel för att han jinxa!


Efter frukosten var det bara leta fram mössan och börja traska den 15 minuter långa vandringen (genom det redan halv smälta snöslasket) till skolan. När vi kom fram hade det börjat snöa ännu mer, och vi var glada för att vi inte skulle behöva gå ut igen fören till lunchen som var ca 4 timmar senare.

Lunchen idag (för den som är intresserad) bestod av en soppa med något som liknade en hel potatis i, men som visade sig vara en klump med gammalt pressat bröd, samt någon sorts köttgryta med ris.

Vi satt hela dagen med ett tyskt "Autodesk Inventor", och försökte "CAD:da" så bra det gick. Även idag fick vi turas om med laddaren varannan halvtimma.


Efter 8 timmar sittandes ner blev vi otroligt överraskade när vi såg att den otroliga snöstorm som ägt rum hela dagen hade bytts ut mot solsken och blå himmel. Vi gick hem nöjda.

*Bild 1: Dålig snö, dabba den.

*Bild 2: Svårare än det ser ut, iaf när det är på tyska :/

*Är medveten om att dagens inlägg innehöll mestadels ointressant skit, men vad jag har märkt på andra håll så är det precis vad som skall vara i en blogg.

*Not: Klicka på bilderna för förstoring

Första skoldagen

Efter en trevlig frukost med de två lärarna från GTG som också bor här på hotellet så var det dags för den första dagen på våran utbildning. En lärare kom och hämtade upp oss i foajén på hotellet, och han körde oss till skolan i hans silvriga volkswagen. När vi anlänt till skolan så fick vi kuponger till lunch i skolans matsal, samt en snabb rundtur i skolans olika utbildningssalar. Någonting som skolan verkligen hade gemensamt med GTG var att den i stort sett saknade närvaro utav det motsatta könet. Vi såg ca 1 ½ en halv tjej på hela skolan (en av dem såg manligare ut än de flesta killar på skolan).

Sedan var det dags att installera det program som vi skulle få utbildning i, nämligen "Autodesk Inventor" som är ett CAD program likt "Catia" som vi redan fått utbildning i. Detta tog i stort sett hela dagen, då programmet var väldigt stort och låg på 4 cd-skivor. Att min (Rasmus) laddare till datorn var trasig gjorde ju inte proceduren enklare direkt. Vi fick byta turas om med laddaren med jämna mellanrum hela tiden. Hela installationen höll på från 10.00 till 14:15. När installationen väl var färdig kom nästa problem upp, hela programmet var på tyska! Vi kan ju lite tyska, och kan förstå en del när folk pratar, men ett avancerat 3D program på tyska är inte att rekommendera om man inte behärskar språket tillräckligt. Så vi satt resten av dagen och försökte ändra språket till engelska, men icke! Det får bli tyska.

Lunchen på skolan fick vi på en konstig 3-kantig bricka och bestod utav en skål med någon okänd soppa och någon skum pastablandning. Det var helt okej, speciellt eftersom det var gratis.

En annan lite skum detalj som vi märkte var att alla rum i hela skolan hade ett krusifix på väggen. Detta stödjer ju lite min teori om att alla österrikare spenderar hela söndagen i kyrkan :)


På vägen hem så tänkte vi passa på att gå in till stan för att leta upp en laddare till min dator samt fylla på pengar på våra mobiler. Och en liten bit från skolan så såg vi något verkligt spektakulärt! Någon som var rädd att deras stenar skulle rymma, så rädda att de låst in dem i burar. Jag säger som Obelix säger om egyptierna; "Dom é knasiga dom där österrikarna".


Väl inne i stan hittade vi något som kan liknas vid Onoff eller Siba. Kommer dock inte ihåg namnet på butiken. Väl där inne var det lite svårt att göra sig förstådd då personalen inte talade någon engelska. Men tillslut så kom det fram en ung blond tjej som såg ut att vara några år yngre än oss som kunde prata lite knackig engelska. Jag förklarade med hela kroppen att jag ville ha en laddare till datorn som jag hade i handen. Hon sprang iväg och hämtade en kartong med en laddare samt en massa adaptrar. Vi stod där och knepade och knåpade men ingen utav dem funkade till min dator. Så var det med det, ingen laddare denna gång. Vi gick vidare för att handla pengar till våra telefoner. Detta gick betydligt smidigare då snubben som jobbade i denna butik kunde engelska.

Sedan tänkte vi att vi skulle passa på att handla lite mat när vi ändå var i stan. Så vi gick till något som såg ut som Coop forum. Det såg lovande ut när vi kom in, men icke. Här fanns knappt bröd att köpa. Det slutade med att vi handlade en chipspåse, 2 flaskor cola samt en flaska whiskey. Och hela kalaset gick endast på ca 80 riskdaler, vilket enligt mig är ett trevligt pris.


Sedan gick vi hem för att softa som satan och spela Chrono trigger :D

*not: klicka för att förstora bilderna

*Bild 1: ...

*Bild 2: Stackars sten :(

*Bild 3: En hel veckas "supplies"

The dead city

Idag så bestämde vi oss för att gå på en liten upptäcktsfärd för att utforska staden lite. Och vi märkte snabbt att ryktet om att allting var stängt på söndagar stämde! Det första vi märkte var att hotellet var ovanligt tyst, nästan lite för tyst. Och när vi skulle gå ut genom huvudentrén så märkte vi till vår stora förvåning att dörren var låst! "Hmm, skumt" tänkte vi och såg oss om efter någon sorts personal. Men icke, det fanns ingen. En galen tanke slog mig, "nycken till rummet kanske funkar till huvudentrén?" Nycken gled in i låset utan problem, och när vi vred om så klickade låset tillfredsställande. Det funka!, "soft" tänkte vi och klev ut i solljuset.

Vi började med gå in till stan för att kolla runt lite, och stan var nästan lika tyst som hotellet. När vi gick längs med vägen och kom till en korsning där vi skulle svänga vänster för att korsa en bro för att komma in till "innerstan" så hörde vi ett surrande ljud som bröt den eviga tystnaden. Och när vi vände oss om kunde vi knappt se våra ögon. Det var något så ovanligt som välklädd gubbe med yvigt hår åkandes på en SEGWAY!!

Efter att vi återhämtat oss från denna spektakulära upplevelse så gick vi vidare in mot stan. Väl inne upplevde vi samma tystnad som i resten utav staden. Här fanns ingenting annat än en massa stängda butiker. När vi kommit igenom den mest centrala delen av stan vek vi av vid en tvärgata för att titta om vi kunde hitta några restauranger eller liknande. Då såg vi ännu en konstig sak som vi aldrig sett tidigare, nämligen ett schackbräde där pjäserna var stora som dagisbarn! Det konstigaste var att det såg ut som om någon/några var mitt uppe i ett parti, men sedan bara gått därifrån. Varför?, kanske började de spela på lördag kväll, och när klockan slog tolv gick de bara hem för att inte återvända för än söndagen var över? Varför vågar inte österrikare sig ut på söndagar? Är de rädda för något? Eller är svaret något så simpelt som att de spenderar hela dagen i kyrkan? Detta är en gåta som antagligen aldrig kommer att bli besvarad.

Sedan började vi röra oss bort från stan för att leta upp skolan som vi skall gå våran CAD utbildning på. Vi hittade den bara några stenkast bort från vårat hotell. Hela skolan såg ut lite som ett konstverk. Inte för att den hade någon speciell design, utan för att den var helt täckt utav sprayfärg. Österrikare verkar vara ett kreativt folkslag. När vi kikat lite in lite genom fönstrena så gick vi vidare för att utforska lite mer. Och då såg vi något som fick oss att nästan hoppa hur skorna av lycka.

Vad som stod framför oss var något så ovanligt ("sarkastisk betoning") som en Mc Donald's. "Vad trevligt" tänkte vi och försökte memorera vägen vi just gått för att kunna komma tillbaka till denna underbara plats.

Sedan påvägen hem så hittade vi en liten lekplats, där vi spenderade en dryga 10 minuter åt att softa lite på ett par gungor. Sedan begav vi oss in på rummet för att se en film för att fördriva tiden en aning.

*Bild 1: SEGWAY!!

*Bild 2: Schack någon?

*Bild 3: Österrikare gillar tydligen inte punk

*Not klicka på bilderna för förstoring

Nu, vi har landat...

Det första problemet vi stötte på skedde redan vid incheckningen då min (Rasmus) packning vägde ca 10 kilo för mycket. Det var bara att lämna kvar den lite mindre viktiga väskan med mat för att kunna få med oss våra högre prioriterade externa hårddiskar samt diverse tv-spel. Vi lyfte med planet 07:05 från Landvetter och landade i Wien klockan 09:15. Efter några aerovarv på Wiens halv slitna gator lyckades vi tillslut hitta en liten inklämd tobaksbutik som sålde rabattkort som gav oss billigare tågresor. Tyvärr så råkade vi skriva in våra svenska adresser så korten kommer att komma hem till Sverige, en liten tabbe där... men det är ganska lugnt, då vi fick ett provisoriskt kort som gäller i två månader. Sedan var det dags att ta oss till tunnelbanan för att åka vidare till West bahn hof där vi sedan skulle hoppa på ett tåg till vår slut destination Vöcklabruk.

Väl framme i Vöcklabruk mötte två studenter oss på Stationen. De var vänliga nog att köra oss till hotellet, visa oss "stan" och berätta vart skolan som vi skall spendera en vecka på låg någonstans. Efter det så släppte de av oss vid hotellet igen och gav oss en karta med dessa 3 nödvändiga platser utmarkerade.

Nu har vi precis slagit oss ner i vårat hotell rum (vars nyckel samt nyckelring är stor nog att klubba ner en björn med) och hade nu tänkt att gå ut och köpa den nödvändiga proviant som kommer att behövas under morgondagen, för vi kom just ihåg att allting i Österrike har stängt på söndagar :/



*bild 1: Daniel väntar otåligt på sin väska
*bild 2: Stanley (den tredje resenären på denna resa) lurkar på personer på tåget
*bild 3: MONSTER KEY